igår runt fem tiden så blev mitt wow acc hackad och min prälle blev flyttad till en annan server. efter lite spaningsarbete kom vi fram till att det var han som äger kontot som gjorde det här. var verkligen skitledsen och arg för att han iaf inte kunde ha förvarnat mig för hur man än vrider och vänder på det så hade han ingen rätt att göra så. han har ju aldrig spelat Sassy och jag har lagt ner massa tid och jobb på att fixa gear och rep.
Sen är det otroligt trist att lämna sitt guild och alla älsklingar bakom sig. Jag kommer ta ett ganska långt break och under tiden kommer jag försöka få tillbaka mitt egna gamla konto som jag gav till han som tog mitt nuvarande. Vi gjorde basicly en switch så det var inte så att jag köpte ett account eller nåt sånt. jag skulle aldrig köpa G’s eller nåt sånt. Hela charmen ligger ju i att göra det bästa av sin char med sitt egna hårda arbete. Nu dömer jag ingen och alla ska få spela som dom vill. men man får ju ta riskerna.
Så igår när det här hade hänt satte jag mig ner och började fundera vad jag har gjort med all min tid och kommit fram till att jag inte alls tyckte jag hade gjort några bra saker.
Så idag när jag lämnat Xavier på dagis så gick jag raka vägen till gymmet och körde 45min på crosstrainern. Mina ben är verkligen möra och tack å lov för att det fanns Body och national geographic att läsa. Jag måste vara ärlig och tycker inte det fortfarande är nåt speciellt kul att gymma. Det är nog bara för att jag på nåt sätt har nån traumatisk stress över att senast jag var där innan idag så blev ju xavier brännskadad i ansiktet och det sitter fortfarande kvar i mig. Då stod jag på gåbandet tillsammans med min syster och Eva. och känslan av att springa hela vägen hem till mina föräldrar var fruktansvärt. det värkte i hela bröstkorgen och jag trodde jag skulle lägga mig ner och dö när jag såg min lilla fina son alldeles röd i ansiktet och skrikande i färdtjänstens bil (då det var enda tillgänglig med bilbarnstol)på väg till akuten. Jag var redig arg och besviken på min far som inte hade varit försiktigare. .. men olyckor händer och jag såg på hela honom hur orolig och ledsen han var. Så jag fick mer stötta honom faktiskt. och det är jag glad över. bättre pappa kan man inte önska sig.
Nu håller jag på och lagar mat. känns som det tar evigheter men jag skyller på potatisarna som tar tid på sig att koka. att bara skala dom tar ju massa lång tid. vilket jag inte gör så ofta som ni kanske hör. sen har jag gjort en kryddstark grönsakspytt innehållande röd paprika,aubergine, fänkål, champinjoner och squash. plus lite mager kassler så det blir nog både gott och mättande.
Sen ringde Bilgin och undra om vi skulle sticka iväg till mariebergsskogen när jag har hämtat Xavier. och sagt och gjort nu väntar jag bara på att maten ska bli klar och att klockan närmar sig två så jag kan hämta honom.
Ska bara ta en dusch också. det blev rätt svettigt imorse
ja livet är rätt bra trots alls.
Att göra på listan imorgon står:
Plantera och så frön i trädgården, misstänker att det kanske är lite sent att få till dom nu men vafan.kanske blommar på senhösten. det är inte för sent än
och ännu en visit till gymmet.
Nu ska jag lägga mig och vila på soffan och vänta på potatisarna.
Jag saknar keir lite också.vilket är en skön känsla. Ikväll ska jag se på film (vilket vet jag inte.. har ni nåra förslag?) och kolla på alternativt greys anatomy eller grand design. antagligen flippa mellan både i reklamen.
ha det bra nu i värmen.